Follow on Bloglovin Vandring i vardagen - april 2015

Invärtes musik

Gyllne morgon, gyllne morgon
I like to be in America! 

sista natten svunnit hän
O.K. by me in America! 

Vi gå ut att möta Frälsaren med fröjd
Ev'rything free in America 

Halleluja, ära vare gud i höjd
For a small fee in America!

Innan ens natten landat hos henne börjar det eviga rondot mala. Det fortsätter och fortsätter ända tills klockan åkallar morgonen, hon är fortfarande kvar i natten. Hon och morgonen vaknar denna dag inte tillsammans. 

Oj, det här blir en lång dag. Inte vet hon hur just de här sångerna under natten kunde trassla in sig i hjärnans knörvlar. West Side Story kan hon möjligen någon gång för väldigt länge sedan ha sett och hennes förhållande till gamla läsarsånger är synnerligen vagt, så varför Gyllne morgon körs på repeat har hon inte en aning om. Morgonen är gyllne, synd att hon själv känner sig väckt utan att ha sovit, dygnsrytmen verkar höra hemma i Amerika.

Och de irriterande slingorna som trasslat in sig i varandra är har nu blivit till en extremt irriterande retning. Ska de någonsin tystna.

När halva dagen har förflutit tycks det henne som om nattmörkret och morgonljuset äntligen viker sig och ger plats för dagen. 

Och de två sångerna som blivit en ljuder oavbrutet, tills en liten tofs på tio-tolv år passerar henne, glatt sjungandes….. 

För vi ska ta en Groupie
Oåj ojoj ojoj oj oj oj
Inga mera selfies, för vi ska ta en Groupie

….. och där var resten av dagen räddad. Hon inser att ett uundeerbaart stycke musik nu har erövrat scenen och slängt ut 

Gyllne morgon, gyllne morgon
I like to be in America! 

När kvällen kommer är Groupien fortfarande högljudd och hon fruktar att natten håller sig på avstånd i väntan på tystnad. 

Hon för sin del tror att det nog i alla fall är en gyllne morgon därborta i America.