Petrus på högtflygande resa
Det gäller att så snabbt som möjligt ta sig fram till en av incheckningsdiskarna. Visserligen är resan bokad och betald, platserna är säkert sedan länge fördelade så att viktfördelningen på planet blir så bra som möjligt så han förstår inte varför alla har så bråttom. Efter avlämnandet av bagaget uppstår samma rusning till säkerhetskontrollen. Petrus tänker att det nog är så att alla har bråttom hem, men kommer man verkligen hem snabbare bara för att man stressar på en flygplats?
Petrus tar lugnt och stilla en kopp kaffe och spanar ut över flygplatsen. Överallt ser han hur folk vänder och vrider på varorna i de många butikerna. Han ser inte att någon köper något. Vid avresan såg han åtminstone hur några resande köpte pocketböcker men icke här, han gissar att de flesta som ska ge sig iväg inte behärskar italienska.
Petrus låter sig dras med i den allmänna hetsen och är precis lika ivrig som de andra att komma ombord på planet så snabbt som möjligt - som om hans, på boardingkortet angivna, plats skulle tas av någon annan eller ännu värre att han skulle få en ståplats på hög höjd i fyra timmar.
När han ska slå sig ner på sin plats finner han att det på sätet står tre påsar varor, han har inget beställt, paret som sitter bredvid honom har däremot handlat varor en masse - mest i flytande form. Nog är det konstigt att det flygs ner mängder av varor i påsar som placeras i de hemresandes säten för att fraktas tillbaka till utgångspunkten.
Bakom Petrus sitter farmodern från helvetet. Hon har ett barnbarn, Sebbe, i knät. Sebbe är sex år och har sin plats på raden bredvid farmodern. Där vill han inte sitta, Sebbe sitter mycket hellre i farmoderns knä och trampar med föttterna i Petrus stolsrygg samtidigt som han spelar något spel, med mycket ljudeffekter, på surfplattan. Petrus vänder sig om och vädjar till farmodern om att be barnet låta bli att trampa i stolsryggen. Det visar sig att damen är utrustad med klövar, bockhorn och svans och därtill en blick som bränner hål i Petrus själ. Han säger inte till mer, han tänker att det är nog bra massage att ha trampande barnafötter mot ryggen.
Farmodern, pojken, hans föräldrar och babysyskon tillhör det lilla fåtal på flygningen som inte beställt mat. Det är ju frivilligt att beställa mat och många är nog inte ens hungriga eller särskilt förtjusta i maten men, men det är ju ändå en stunds tidsfördriv. När maten delats ut till alla sprider sig en sötaktig och kvalmig lukt i kabinen. Det visar sig vara Sebbes pappa som tycker att när nästan alla andra ägnar sig åt tidsfördrivet äta så vill han också ha något att fördriva tiden med. De ätande passagerarna tycker, likt Petrus, att det är synd att han valde tidsfördrivet byta-blöja-i-sätet-på-babysyskon……. Gulbrunbabyskitslukt fyller snabbt hela flyget.
Innan den gulbrunbabyskitslukten lagt sig och innan ens förrätten är uppäten har personalen hunnit genom planet två gånger för att erbjuda bröd. Petrus stoppar in första tuggan av huvudrätten i munnen samtidigt som han hör ordet kaffe upprepas i ett evigt mantra av en, med kaffekanna försedd, flygvärdinna som snabbt tar sig fram i gången. Pasta, kyckling, ost, kex, äpplekaka tillsammans med kaffe är för Petrus en ny smakupplevelse. Det är inte gott men, tänker Petrus, annorlunda, effektivt och framför allt går det snabbt.
Personalen jobbar hårt med att få undan allt skräp så att de kan få ut nya vagnar i gångarna. Nu kommer specialerbjudandena. Och nu är det inte alls bråttom. Alla som vill får noga titta, känna och lukta på varorna. Det provsprejas friskt med dofterna. Konstigt att göra så tycker Petrus när ingen ens har fått tänka ordet jordnöt på flyget eftersom jordnötsallergiker finns ombord, att parfymdoft för vissa kan vara lika illa har visst ingen tänkt på.
Till slut landar planet och nu gäller det att komma ut till bagagebanden så snabbt som möjligt. Petrus är inte en resvan man men inte tror han att de som kommer först till banden kommer att få sina väskor utlastade först av bagagepersonalen.
I bagagehallen står passagerare från tre flyg och väntar vid samma band. Allt bagage ska tydligen komma där, de övriga två banden står still och inga väskor är planerade att komma där. Petrus, som kom till hallen nästan sist av alla, får sin väska nästan först av alla.
-Varför ska du gifta dig? Jag förstår inte hur du tänker. Med henne? Varför det? Vad ska det vara bra för Kalle?
Petrus är på väg ut från hallen men vänder sig instinktivt om när han hör den höga rösten, han och ungefär 100 personer till tittar på samma person.
Föga förvånande för Petrus är det farmodern från helvetet som med genomträngande röst låter alla vet vad hon tycker om sitt barns val av partner. Hon är så upprörd att hon inte märker att Sebbe klättrar omkring bland väskorna på det rullande bandet. Farmodern avbryts i sitt samtal av att Sebbe illvrålar. Hans fot har fastnat mellan bandet och en tung väska, naturligtvis skäller hon på väskägaren…..
Petrus suckar och fortsätter mot utgången. Det är allt bra skönt att snart vara hemma igen.