Tygblommor, soffor och sängar
”Jag tycker verkligen inte att du ska köpa en vit soffa. Det vet man ju hur den ser ut efter ett tag när du varje dag lägger dig i den en stund efter jobbet. Du ska ha en mörk och det är inget att diskutera.”
Den ilskna och rätt genomträngande rösten får mig att vända mig om och det jag får se stämmer inte alls med det förväntade. Kvinnan med rösten står och tittar på en grå soffa som en man på knappa 30 år sitter i. Hur ska han kunna få den soffan att ”se ut”, om han så glömmer att ta av skorna innan han lägger sig i den? Han är ytterst proper, snygg kostym, blanka skor och en liten väska med en känd revisionsfirmas märke på, samma logotype finns för övrigt också på den nål som sitter i kavajsalaget. Han ser ut som om han kommer direkt från jobbet och gjort missen att ta med mamma för att välja soffa. Mamman låter mycket även när hon är tyst. Så mycket ringar, armband, halsband och andra stora smycken har jag nog aldrig tidigare sett hänga på en och samma söndersolade kropp. Minsta rörelse genererar ett ljudligt skrammel. Sonen ser uppgiven ut, han verkar tycka om den grå soffan men man ser på honom att han redan vet att han inte kommer att få köpa den, nu gäller det bara att avvärja alla andra förslag på soffor mamman har så att han i lugn och ro kan köpa den grå en annan dag - utan att mamma är med.
Lika noga med att inte möblerna ska förstöras verkar den, i alla fall för stunden, föräldralösa pojken i förskoleålder vara. Han har just hittat världens bästa säng att hoppa i. Att det är världens bästa är inte bara något jag ser på sängens prislapp, bara en säng kostar som en normalinkomsttagares två månadslöner, utan han ropar det högt och ljudligt så att ingen i butiken ska undgå att höra. Alltmedan han med sandbemängda kläder och blöta och sandfyllda stövlar hoppar sig rejält trött innan han kastar sig raklång och vilar en stund innan han med ett jättehopp landar i nästa säng och nästa…..
Det är REA på möbelvaruhuset, inte det med fyra stora bokstäver utan ett annat, eller vad man ska kalla det? En del är naturligtvis fullgoda varor till nedsatt pris men väldigt mycket är defekta varor till ett pris som man inte hade nöjt sig med om man köpt det en vanlig dag och fått priset reducerat på grund av skadan. Ett soffbord är prissänkt med 25% och en liten lapp fäst på sig ”OBS ett ben saknas”. Vem vill ha det? Ett jätterangligt bord som tippar omkull i tid och otid. En säng har trasiga fjädrar i resårbotten, kostar förmodligen mycket mer att laga än vad som ges i rabatt.
I ett hörn finns en enorm mängd porslin, textilier, prydnadssaker och annat till försäljning. Där står REA-artiklar huller om buller med dem till ordinarie pris. Smart, då säljer de säkert en massa till ordinarie pris då det mesta som är prissänkt är sedan länge omodernt. En säljare säger till en kund att ”de där passar jättebra i ditt hem” om ett par glasljusstakar. Jag undrar det? Jag känner kunden och hon har bott på en helt annan kontinent de senaste 30 åren, jag håller för otroligt att säljaren har en aning om hur hennes hem ser ut. Plötsligt är det min tur att få veta att den lilla tygblomma i kruka jag inte ens märker att jag står och pillar på ”skulle bli så snygg i ditt köksfönster”. Säljaren vet tydligen precis vad som passar hos alla och envar utan att veta någonting om vad kunden är ute efter. Det är inte för att jag tycker att säljaren är påflugen och jobbig jag inte köper blomman utan för att det finns nog ingenstans en tygpelargon med därtill småblommiga blad passar sämre än hemma i mitt köksfönster.
Varför jag besökte möbelvaruhuset, minns inte. Fascinationen över allt som hände tog över…..