Din stund på jorden
Vrider och vänder, snurrar och snurrar lite till, tittar till och tittar ifrån, tar det lugnt och stressar omkring, bygger upp och river ner, sorterar och rör till, dansar och står still, kontrollerar och glömmer bort, kontrollerar en gång till och är nöjd, kollar därför en gång till, klappar en katt och slår ihjäl något äckligt med vingar.
Skriver ner ett kom-ihåg och tappar lappen, får en ny av någon och lägger den någonstans, sitter i ro och kommer på, är koncentrerad och blir störd, söker folk och hittar ingen men ingen hittar mig om och om igen, planterar och gräver upp, klipper ner och ansar lätt, läser koncentrerat och låter drömmarna ta över.
Njuter i nuet och driver förändring, är förnöjsam och uttråkad, avvisar och låter mig förföras, går med rejäla steg på jämn mark och vinglar runt på ostadig fot mot branten på den på den stig som kallas livet. Jag halkar runt utan mål och mening men det är vackert och spännande det som händer i branten så snedstegen och förseningen på resan är mödan värd.
I bakhuvudet finns hela tiden Vilhelm Mobergs ”Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”
Kanske är det dags att börja styra upp det, åtminstone lite grann…...