Långsam läsning
Han sitter lätt hopsjunken på trappan till uteplatsen. Högra handens pekfinger drar han lätt och långsamt fram och tillbaka över sin väl markerade amorbåge, en rörelse han är helt omedveten om.
I vänster hand håller han den bok som så totalt fjärmar gossen från allt som händer runt honom. När han satte sig på trappan var det fortfarande eftermiddag, Solen sken och det var, trots att vinden var kall, en behaglig sommardag. Det är nu ganska många timmar sedan och de bara fötterna som vilar på uteplatsens plattor börjar bli kalla, tårna är hopdragna ungefär som fingrarna på en knuten hand. Om pojken inte vore så absorberad av vad som händer i den text han läser skulle han säkert ha flyttat fötterna till den smala strimma solljus som är bara centimetrar bort.
Men de kalla fötterna stannar i skuggan och pekfingret rör sig långsamt över amorbågen allt medan ögonen långsamt vandrar över raderna i boken. Han läser långsamt, inte för att han inte kan läsa snabbt, berättelsen tillåter inte att gossen rusar genom den. Den vackert skrivna historien kräver eftertanke och omsorg.
Den sista solstrålen försvinner bakom ett träd och det börja skymma, pojken för boken allt närmare ansiktet men får till slut ge upp. Han reser sig och går in, fortfarande med näsan i boken. Han läser medan han går genom huset, stöter till både det ena och det andra på sin väg innan han slutligen sätter sig i soffan.
Han siitter lätt hopsjunken, högra handens pekfinger drar han lätt och långsamt fram och tillbaka över sin väl markerade amorbåge.
Vad han läser? Boken som inte tynger, berättelsen som tråkigt nog kommer att ta slut och sagan som det är synd om alla som inte får läsa.