Småjävlar
-Du, vet du vad vi gör?
-Nej, men vi kan väl göra något kul!
Han hör dem, som genom ett filter, en bit bort. Han har just lagt sig i soffan med en bok men inte öppnat den och börjat läsa. Eftersom han känner sig trött har han i stället lagt boken på bröstet, slutit ögonen och landat i landet mellan dröm och verklighet. Lite halvsömn på eftermiddagen har han unnat sig flera dagar i rad nu. Han känner sig sliten, trött och det händer alldeles för mycket konstigt med människor i hans närhet, det är rörigt på jobbet, i livet, på vägen och i vädret. Inte underligt att eftermiddagsvilan blivit en nödvändighet. De här varelserna har han aldrig hört förut. Det har faktiskt varit sömn under drömlös tystnad de tidigare eftermiddagarna men han är alltför trött för att orka öppna ögonen och att se efter vilka de är. Deras röster, som är skarpa, hesa och genomträngande, tyder dock på att de är ganska små, och där han ligger i sin halvdvala är han säker på att de är trollika och dessutom är fula.
-Vi retar honom lite. Vi sticker honom med blöta, vassa pinnar under fötterna. Inte mycket, bara så mycket att han börjar gnida fötterna mot varandra och så att de blir lite ömma. Han går ju så himla roligt när han får ont under fötterna. Trollet, eller vad det är, som har lite mörkare röst och verkar något äldre skrattar och börjar genast peta på fotsulorna med något vasst och kallt.
Den andra, med mycket pipig röst, funderar ett mycket kort tag och säger sedan.
-När du gör det, kan jag gå fram och tillbaka på låren och stampa hårt så att han blir sådär trött i benen som han säger att han är när han tränat så mycket att han fått mjölksyra. Då går han roligt med fötterna och knappt alls med benen. Den fula varelsen fnittrar som en besatt och börjar genast gå på låren, han stampar så hårt han kan med sina klackförsedda kängor.
Trampandet och stickandet pågår ett tag men han som halvsover orkar inte bry sig, än så länge är det inte alltför jobbigt. Det är möjligen lite irriterande att de två hela tiden pladdrar och planerar fortsättningen på sitt retningsupptåg.
-Sedan springer jag ned, säger den äldre, och ringer på dörren. Då hoppar han upp och eftersom han reser sig för snabbt blir han yr och snubblar ner för trappan med ömma fötter och på dallriga ben. Om han missar att hålla i ledstången….
-…. bara för att jag gömt glasögonen, gapskrattar den andra, då kommer han att ramla och slå sig. Han kommer knappt att hinna landa och känna efter om han har ont eller ej eftersom jag kommer att bita katten så att den skriker. Då rusar han tillbaka upp för att se vad som hänt. Tänk dig, han kommer att ha ont överallt, vara yr och jättearg, men då springer vi och gömmer oss….
Jag har ingen katt tänker han som nu är klarvaken, slår upp ögonen och sätter sig med ett ryck upp och skriker irriterat rakt ut.
-Nu får väl ge er, försvinn och reta någon annan!
Den lilla hunden, som legat vid hans fötter med den raggiga, av regnet fuktiga, ryggpälsen mot hans bara fötter, morrar lite och trippar förnärmat iväg och lägger sig i ett annat rum.